Varenda planka, panel och list är tillverkad av Marita och Per
 |
|
– När timmerhögarna var som störst fick vi göra som maratonlöparna och koncentrera oss på en stock i taget, berättar Marita Lindgren. Hon och Per sågade runt 70 kubikmeter virke på sin Solosåg och byggde sitt drömhus.
|
 |
|
Breda golvplankor, som är koniskt hyvlade, i väntan på läggning. |
Per och Marita Lindgren är stadsbor utan skog. Under tre år har de tillsammans sågat och byggt tre hus. Bygget är nu så långt kommet att de sålt villan i Linköping och bosatt sig på gården. Per började som byggnadssnickare, men skolade om sig till gymnasielärare. Idag undervisar han i filosofi, religion, historia och kulturämnen. Marita är biomedicinsk analytiker på laboratoriet för klinisk kemi vid universitetssjukhuset i Linköping.
Paret har fyra vuxna barn och en gammal dröm om att bygga ett hus efter egna idéer. Platsen för bygget är byn Drögsnäs mellan Kisa och Rimforsa i södra Östergötland.
– Här var jag på somrarna som barn, berättar Per.
Här fanns också bäste kompisen Conny Robach med kunskaper om Solosågen. Inte som kund utan som annonsförsäljare på tidningen Land i Logosols barndom. Han minns annonserna och började prata småskalig sågning, när Per och Marita pratade drömhus.
Ett maratonlopp
Passande tomt fanns i Drögsnäs och för tre år sedan drog projektet igång på allvar. Solosåg och tvåkutterhyvel beställdes från Logosol. Stockar hjälpte först Conny till med, sedan kom
stormen Gudrun på beställning och ordnade resten.
– Det kom timmerbil efter timmerbil. När högarna var som störst fick vi göra som maratonlöparna och koncentrera oss på en stock i taget, minns Marita.
Det blev runt 70 kubikmeter virke innan allt var uppsågat. Samtidigt började husen att växa fram. Först byggdes en liten ”holk” för verktygen, därefter garaget som är verkstad under
bygget. Förra sommaren restes bostadshuset, som är på 190 kvadratmeter i två plan och byggt i samma stil som de gamla husen i byn.
– Äldste sonen Johan hjälpte till att resa stommen, medan hans fästmö Johanna och Marita sågade allt fasadvirke till ytterligare ett hus, en kombinerad verkstad och gäststuga, säger Per.
Det ”damsågade” huset är så gott som färdigt. Det är Per och Maritas tillfälliga bostad fram till att bottenvåningen på boningshuset blir inflyttningsklart hösten 2007. Om ytterligare ett år ska allt vara klart. Eller rättare sagt, den här etappen. Framtidsplanerna innefattar allt från växthus till virkesmagasin.
Rymd med saxtakstolar
Det är en imponerande bedrift att hinna med så här mycket på bara tre år, vid sidan om två heltidsjobb. Men varken Per eller Marita tycker att det varit särskilt påfrestande. Barnen har
hjälpt till i mån av tid och kompisen Conny, som ledde in dem på sågandets bana, hjälper till med timmerleveranser.
– Det enda tråkiga var markarbetet, säger Per som tillägger att han även kunnat avstå från att skruva ihop alla takstolar.
Takstolarna är en konstruktion hämtad från sädesmagasin, saxtakstolar som ger rejäl takhöjd. På andra våningen i boningshuset blir det ljust och luftigt med närmare 3,5 meter till
taket. Även tvåkutterhyveln har använts flitigt. Väggarna på bottenvåningen är klädda med pärlspånt och innertaken består av målade träpaneler som fått behålla den råa sågytan och locken är bara profilerade på kanterna.
– Det känns genuint, som virket vore ramsågat, anser Per.
Fasaden är gjord på gammalt vis med brädor i olika bredder. Det gör den mer levande. Med lite planering slipper man också göra uttag för fönster och dörrar. Springorna är täckta med hattformad lockpanel, eller springläkt som det heter i Östergötland.
Räfflor fäster färg
Hyvlat virke passar inte på fasader, färgen har svårt att fästa. Det löste paret Lindgren med specialstål som hyvlar fina räfflor.
– Räfflorna gör att färgen fäster bra och skapar en snygg skuggeffekt, säger Marita.
Under byggtiden har paret gjort flera lyckade experiment. Ett av innertaken med taklister är av grånat virke. Per tyckte att virke som blivit kvar vid Solosågen fick en vacker patina. Hyvlad
takpanel och taklist fick ligga ute under ett halvår för att sedan torkas. Resultatet är riktigt tilltalande. Ett annat är koniska golvbrädor som kan hyvlas direkt i Logosols 2- och 4-kuttriga
hyvelmaskiner. Men varför sätter två stadsbor igång och sågar, hyvlar och bygger själva när det finns färdiga hus att köpa? Huset blir in i minsta detalj som familjen Lindgren vill ha det. Men lika viktigt är känslan av helhet.
– För nutidsmänniskor är mjölk ett grönt paket i butiken. Vi tänker sällan på helheten. Den som sågar själv är med hela vägen från råa stockar till vackert virke, säger Per.
Första gången han läste Nysågat, blev han full i skratt när andra beskrev sågning som en närmast andlig upplevelse. Nu skrattar han inte längre.
– Det låter kanske fånigt, men man kan faktiskt få en relation till en planka.